Readme.Now

The Blog of Personal Pains

2008-11-02T01:28:00.002+01:00

Lite över en månad jag skrev här senast. Har hänt en hel del sedan dess men verkar som om det bara är när jag mår så här som jag faktiskt känner ett behov av att skriva nåt här.

Varje gång jag går ut och gör nåt kul så mår jag skit dagen efter. Anledning? Jag vaknar och minns att jag inte har nåt att se fram emot den nya dagen. Att allt bara är ett flyktigt ögonblick som jag fått turen att uppleva för att jag känner rätt människor vid rätt tillfälle. Jag vill ha garantier. Inget varar för evigt, men det finns en hel del att välja på mellan ett ögonblick och evigheten. Och man kan inte garantera garantier, men att ge dem betyder likväl något.

Fy fan vad jag saknar att vakna bredvid någon jag älskar.

Here I and sorrow sit

2008-09-20T17:22:00.002+02:00

I'm getting tired of this... depression. I wake up and feel that tomorrow I might be all alone. There is no one bound for me. No one who longs for my company.

I drew a picture today. Got my drawing board plugged in and started painting the face of a man. Not very good proportions, but I find the colouring quite interesting, since its like nothing I can do on paper. Then I felt tired of it and threw it away. I would never have finished it anyway. And I didn't paint for that reason to start with. If I want to see something I can just imagine it inside my head. A painting I do so someone else can see what I see (which is why I'd rather throw them away if they ain't good enough - they will tell nothing).

My aching head is battling the one feeling I desperately need - hope. Hope for someone. But I can't just hope for anyone... it has to be someone who is worth hoping for. Someone with whom I might actually share - on a very deep level - a moment of my life with.
But it's all so confusing... I'm loosing hope, and - I assume as some kind of defense - my mind reaches out and try to see hope in every hand that's held out to me. Yes, they will pull me out from that dreaded pit of despair if I want them to, but they won't take me to the greener grass on the other side. I know I can stand on my own legs - proved it many times allready - so its the greener grass or nothing.

I'm afraid its killing me. I've seen my vainly lit fires of hope burned out too many times now. More and more desperately i relit them, but soon I will not even dare to do that, as the fear for them being snuffed out becomes greater than the hope that they might burst out in flames.

I need hope, not helping hands - though I will be forever grateful for them as well.
Where can I find it?

Joy of Work

2008-09-09T13:10:00.003+02:00

Jag konstaterar (inte för första gången) att man mår betydligt bättre av att åstadkomma saker. Schemat har fuckat upp sig lite då jag fortfarande väntar på svar från mina lärare angående en av mina laborationer, men nu fixade jag så jättefint ihop en annan av dem istället, och känner mig således jätteduktig ^^

Den avklarade labben var dessutom i den tråkiga kursen (läser man två kurser samtidigt finns det alltid minst en kurs som får stämpeln tråkig) men kändes förvånansvärt lätt och rolig. Antagligen berodde detta på att det var mycket ordbajsande och fina formuleringar - vilket är två saker som jag (utan att skryta det minsta) är överjävligt bra på.

Tänkte lägga upp en fin liten bild, men eftersom det - om någon från skolan tittade in - skulle kunna tolkas som att jag försöker hjälpa mina goda klasskamrater (som jag inte känner...) så är det nog bäst att jag låter bli. Och eventuella läsare lider nog inte av att slippa se en massa diagram och skit heller. Så ta ett djupt andetag och andas ut - trots att du mot bättre vetande tog dig tid att läsa min blogg så utsattes du inte för några abnorma hemskheter den här gången.

A Master plan

2008-09-08T13:41:00.002+02:00

Man kan ju inte låta bli att fråga sig ibland. Jag vill försöka åstadkomma något i mitt liv, hjälpa människor till något bättre. Få folk att förstå att för att kunna ha ett bra liv behöver vi ha en bra miljö och så vidare.

Men hur omsätter man det här...

screenshot på labbuppgiften i min ASP.NET-kurs,
som går att beskåda på http://193.11.13.26/user9

...till det här?

Inte så att jag inte har fantasin till att tänka ut hur jag kan använda mina kunskaper till något bra. Men det handlar inte bara om att kunna, man måste vara i position att göra också. Och där har jag mindre koll. Men min tid kommer väl, hoppas dock att jag kommer kunna se tillbaka på det som var och tänka att det var värt uppoffringen.

Vecka 37

2008-09-07T22:32:00.006+02:00

Det är då själva fan att jag precis inte ska orka med att göra det jag planerat in i veckan... Men istället för att hänga läpp över det satte jag mig och gjorde nästa veckas planering istället, så slipper jag fundera över det imorgon.

Måndag

Inleds lämpligt nog med att läsa klart kap 22 i Beginning ASP.NET 3.5 in C# 2008 (som skulle lästs klart idag). Endast 10s kvar, så ska nog gå fint.
Forsättningsvis 5st online-föreläsningar att skumma igenom, ingen större ansträngning krävs.
Se till att avsluta laboration 1, förutsatt att jag fått besked från lärarna om senaste inlämningen.
Påbörja och plöja så mycket som möjligt av laboration 2.

Tisdag

Plöja igenom veckans kapitel (6 och 10) i kursen Databaser
Eventuell uppföljning laboration 2
Sätta igång med databaslaborationen

Onsdag

Uppföljning av databaslaborationen
Eventuell uppföljning av laboration 2
Kap 14 i ASP.NET-kursen

Torsdag

Kap 15 och 16 i ASP.NET-kursen

Fredag

Kap 17 i ASP.NET-kursen

Lördag

Kap 20 i ASP.NET-kursen

Söndag

Faktiskt planerat in en ledig dag. Ska åka till Emma och hälsa på (Kolmården). Wiee.

All these things

2008-09-04T16:44:00.002+02:00

Mår ju faktiskt ganska bra för att inte må bra. Tagit ett jättekliv framåt i plugget idag, tvättat - vilket innebär att jag kan ligga lågt med hushållssysslor ett tag - och träffat lite folk som gör mig gladare.

Det är en slags illusion, det är jag medveten om. Så lätt, så lätt, att trilla ner igen. Men just nu så ska jag försöka leva lite. Badmintonen är ju också en sysselsättning och att vara tränare känns både ansvarsfullt och kul. Och imorgon hade jag tänkt börja söka lite jobbplatser (gratisjobb).

Känns både bra och dåligt att det börjar hända så mycket att jag knappt har tid att må dåligt. Självklart är det skönt att tänka på annat, men samtidigt vet jag precis hur det blir om jag har mycket att göra och alla jobbiga känslor ändå tränger sig på. Men det ska nog gå bra.

Life goes on.

Will be better

2008-09-01T11:40:00.002+02:00

Filosofiska diskussioner - gillar dem. Man lär sig alltid nåt om sig själv - från vad man själv säger. Och inte helt ovanligt är att jag inser att "nej, sådär tycker jag inte alls" efter att man fått tänka efter ett tag.

Har fått lite bättre grepp om mig själv. Jag vet vem jag är och känner till åtminstone några av mina brister. Även om jag vet att de finns där som en del av mig ska jag försöka åtgärda dem (vilket förstås förutsätter att jag får chansen, men det är ett annat kapitel), för om jag inte gör det lär jag ju aldrig lyckas ändra mig. Och skulle jag misslyckas, ja, förhoppningsvis ingen skada skedd.

Jag frågar mig ofta för vems skull jag försöker upphålla det här idealet jag har. Det är inte för min skull... och samtidigt är det det. Jag antar att genom att försöka vara bra för någon annan att den personen ska vara det för mig och på så sätt uppnå nån slags balans... men det är ganska uppenbart att utan en sådan person så är det ingen vidare balans alls - och voilà - orsaken till min depression.

Where will I find the energy to be all that I can be?
I can be more...
I will be more.
I want to change this world.
Just give me a reason to.

Walking my path

2008-08-25T23:23:00.003+02:00

Inatt är jag filosofisk. Har försökt läsa de ca 50s kurslitteratur jag planerat tills idag, men har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Hoppas kunna läsa ifatt och förbi planeringen imorgon, men det kommer bli en jobbig vecka.

Somehow, somewhere, someone
Holding hands, escape time in a kiss, a gentle touch, laughing together, look deep in the eyes, long for return, hold tight, sleep next beside, wake up and see your face, quiet presence, give and recieve.

If you cannot understand my toughts, respect them. If you can help me, please do, but don't try to talk me to a different path. This is my way, my journey, my life. It shall be my path or none at all.

Sunday Happenings

2008-08-24T20:00:00.003+02:00

Andra omgången rollspel avklarad - blev inte så länge, men kändes som ungefär vad jag orkade med. Som spelledare kände jag mig lite stel, men fick inte riktigt känslan att infinna sig idag, så inte mycket att göra nåt åt.

Hade ett filosofiskt samtal med min goda fritidsterapeut Heidi som idag olyckligtvis tryckte på några ömma punkter som inte alls kändes bra. Tackar dock för omtanken och konstaterar att "du är ju till och med värre än vad jag är" var något som jag misstänkt rätt länge. Skönt att få det bekräftat antar jag.

Nu blir det lite tidsfördriv med dataspelande (nej, inte det nya spelet...) och förhoppningsvis kan jag ta tag i höstterminen på ett bra sätt imorgon.

What of tomorrow?

2008-08-24T13:32:00.002+02:00

Idag? Idag mår jag skit. Som att igår var en trevlig (ok, vissa delar mindre trevliga) dröm och nu har jag vaknat upp till verkligheten igen. Och verkligheten är grå, trist och meningslös. Framför allt meningslös. Vet inte riktigt vad det är för slags idealbild jag har byggt upp av ett förhållande som får mig att lägga så mycket vikt och mening i det - men jag minns att det var några få, korta månader i mitt liv som jag faktiskt kände inte bara att livet var underbart utan också att det fanns en mening med att leva det.

Jag kommer ihåg att jag tittade på människorna jag mötte och tänkte att ni skulle inte se så olyckliga ut om ni hade nån som älskade er. Att jag kunde må hur dåligt som helst och ändå känna mig nöjd på nåt sätt. Nå, jag förstår de människorna nu. Det är inte så lätt som man tror - och är det så beror det på tur. Och jag har aldrig litat på turen - vill jag nånstans tar jag mig dit - jag kanske möter hinder på vägen, eller så går det ovanligt lätt, men jag tar mig dit oavsett.

Det är antagligen den filosofin som hindrar mig från att skada mig själv, andra eller möbler och diverse andra oskyldiga saker emellanåt i frustration. Visst finns tankarna där, men jag finner inte på vilket sätt det skulle föra mig närmare det jag vill ha, och därför låter jag bli. Jag är bara rädd för att jag nån gång ska bli så arg på världen att jag inte hinner reagera och tänka efter innan jag faktiskt gör något riktigt dumt.

Återigen finner jag mig vid något av ett vägskäl i livet. Det är dags att ta tag i saker och ting och tänka på framtiden. Om ett år slutar studierna, då vill jag ha jobb och förhoppningsvis en någorlunda fast tillvaro i livet. Men vilken framtid är det jag ser? Ingen alls. Det finns inget där - för jag vill inte leva ensam. Vad är en fin lägenhet om man inte har någon att vistas med där ibland? Vad är ett bra jobb om man inte har någon att komma hem till efteråt? Vad ska man med pengar till om man inte har någon att hitta på saker med? Vad ska man med dagar till om man inte har någon att dela dem med? Vad ska man med minnen till om det endast är man själv som minns? Vad ska man med morgondagen till om det inte finns någon som finns bredvid och ser på den?

Things to do

2008-08-23T11:38:00.002+02:00

Igår spelades det rollspel - med det unika inslaget att det klagades på för lite tärningsrullande. Att det var Mats som kom med kommentaren kanske tar udden ur det hela något, men ändå.

Idag ska det åkas till Stugan med stort S (alla pratar om den på det sättet i alla fall). Vad som händer där återstår att se, men ska bli skönt att fara iväg en sväng. Tydligen ska det grillas, men eftersom vår kära värd M1 kläckte ur sig detta i ett SMS runt 01:15 inatt så har vi inte direkt hunnit inhandla något att placera på grillen, men det löser väl sig.

Imorgon blir det så mer rollspel och därmed fullbokat med aktivitet till skolstarten på måndag. Jipee.

The body cannot live without the mind

2008-08-21T20:22:00.003+02:00

Rubriken stulen från Matrix (den enda bra av de tre filmerna). Vad vill jag då säga med detta? Jo, olyckligtvis verkar det som om min pågående depression nu börjar få mig att må fysiskt dåligt. Jag vet inte om återkommande - vad jag tror är - blodsockerfall kan relateras till detta, men en allmänt stressad känsla, diverse mystiska muskelkramper och då och då huvudvärk är jag rätt säker på har med saken att göra. Kan man lida av endorfinbrist?

Dock ett stort tack till alla som är där och pratar med mig - det hjälper jättemycket, men tyvärr kan det inte ersätta något annat, så slit inte ut er för att försöka få mig att må bättre. Hör av er om det händer nåt bara, det uppskattas.

Mind sorted out

2008-08-17T21:00:00.003+02:00

Så var det dags för ett nytt inlägg. Gått ett par dagar sedan sist och även om inget egentligen har ändrats sedan dess så har det likväl ändrats något.

En vecka nere i Småland med familjen och så gott som inga andra bekanta (som jag umgås med på fritiden) ger en verkligen perspektiv på ensamhet. Nu känns det bra att ha nära till de jag faktiskt vill träffa och andra problem, ja de löser sig förhoppningsvis.

Ett riktigt ordentligt hårdkörarpass i form av 2½ dagars träningsläger stärker också självförtroendet rejält. Formen är superb och återigen känns det som om jag skulle kunna ge mig ut och springa och aldrig bli trött (notera att sagda påstående gäller efter att jag har vilat mig en dag och blivit av med träningsvärken). Med tanke på att positiva reaktioner och kommentarer på relationsfronten inte direkt varit överflödiga det senaste halvåret så känns det oerhört viktigt att kunna bekräfta sig själv på nåt sätt, och att köra skiten ur sig och känna hur energin bara kommer tillbaka är en metod. Jag kan bli starkare, snabbare och uthålligare, men även om jag vet att jag inte har mycket komma med i armbrytning så är det få som kommer slå mig på snabbheten och konditionen för tillfället, och det är inspirerande.

Saknar, saknar djupt, men kämpar på. Och blir starkare.

My words

2008-08-08T22:29:00.003+02:00

Something forcing me to write depressing shit again. I feel as if I'm running out of hope, although I go around hoping every day. I suppose it would be a nice change to actually see that hope do some good instead of just making me disappointed with the world all the time.

I just want to tell everybody who I am, then sit back and wait for someone to come along and say "hey, that's just what I'm looking for". But feel as if I'm running out of people to tell and running out of energy to open my mouth again. There's probably a somewhat good record of me here on this very blog. Here you could go back and check my life - a bit scarce at first, mounting up about 9 months ago -and guess what - that was just about the time things began to go bad.
Allright, now I'm being unfair. Actually life has been rather kind to me. I found this apartment, got back training, fixed school, met new friends - had a lot of fun. But the only thing I really cared about fucked up completely and have stayed broken since. That would be my heart.

You actually managed to read down to here? Then you passed the first test in the "I might like you"-quiz. The second one you have to figure out for yourself, but the "comments"-link is a good lead. I'm going back to some kind of silence now. The frustrated thoughts in my mind seem to have died down for the moment. But that's really it. I can make them quiet for 15 minutes, an hour - with some help perhaps and entire evening or maybe a full day. But they come back. And they will keep coming back for as long as I'm broken. It's strange to think that lack of love can actually hurt physically, so I suppose its my mind that creates the pain because I believe in it. That mean I can become happy if I just can make my brain believe that is the truth. But it isn't.

I'm alone and I'm not happy. Deal with it.

9 reasons to stay alive

2008-08-07T20:11:00.003+02:00

1 There is allways something you haven't done yet.
2 There are an infinite amounts of tomorrows.
3 You never cease to be surprised.
4 Things change.
5 Someone else need you even when you don't.
6 There is allways some place you haven't been.
7 You can allways die another day.
8 Life does not wait for you.
9 There is allways someone you haven't met.

Fuck up

2008-08-07T13:00:00.001+02:00

Rubriken sammanfattar rätt bra.

Midday nap

2008-08-03T17:09:00.002+02:00

Är den inte underbar? Känslan av att vakna upp helt fucking sinnesförvirrad och undra vad klockan är? Benen känns 200 grader varma och armarna har domnat eftersom man sovit på dem. Att långsamt släpa sig bort till datorn för att se vad resten av världen gjort samtidigt som man frågar sig varför man är så jävla trött? Blodet som snart börjar flöda runt i kroppen och avslöjar alla de där punkterna som man inte hade ont på innan men som tydligen inte gillade sovställningen.

Om du känner igen beskrivningen kan jag bara säga - jag vet hur du känner dig. Jag har precis kommit till den där sista punkten och upptäckt att det är totalt värdelöst att försöka massera sig själv med domnade fingrar. Lovely.

Science and Superman

2008-07-30T13:53:00.002+02:00

Fastnade framför Stålmannen från 1978 igår. Intressant film i många aspekter, inte minst med att Louis Lane antagligen spenderar fler scener med att gallskrika än med någon form av meningsfull dialog. Specialeffekterna är naturligvis banbrytande. Man sitter nästan och tittar efter snöret Stålmannen hänger i och vindtunneleffekterna är jättefina, speciellt kombinerat med rökmaskinen.

Ur en vetenskaplig synvinkel har vi också den intressanta händelsen med att Stålmannen färdas tillbaka i tiden att diskutera. Han gör detta genom att flyga mot jordens rotationsriktning i en extrem hastighet (så att det bildas nåt hundratal lysande ringar runt planeten, kombinerat med ett "wosch, wosch").
För det första spelar det ingen roll åt vilket håll runt jorden man färdas - möjligtvis kan man få ställa tillbaka klockan ett par timmar.
För det andra - om tidsresor rent teoretiskt var möjligt så skulle man antagligen tvingas färdas fortare än ljuset. Och då skulle man ju inte hinna se nån flashing cirkel - än mindre höra ett "wosch".
Och slutligen: Tidsresor för att ändra dåtiden är per definition omöjliga. Om jag reste tillbaka i tiden för att ändra något hade det ju redan hänt. Jag skulle alltså uppleva effekterna av min resa innan jag gjorde den. Det innebär att vad man än lyckas genomföra så kommer historien se likadan ut. Dessutom - om man rent teoretiskt lyckades ändra något så skulle det ju inte längre finnas någon anledning för en att göra resan till att börja med.

Att sedan filmen inte gjordes just för att vara så vetenskapligt korrekt som möjligt är jag införstådd med. Men ibland vill man bara klaga på nåt, och efter att ha glott på skiten i nära nog 2h anser jag mig ha rätt till det.
Förstås, är det någon nu som läst igenom allt det här och känner för att klaga på mig kan jag förstås inte neka dem det...

Black thoughts revisited

2008-07-28T22:39:00.002+02:00

First a warning. I do not write this for someone to read - although you of course are free to do so. I write this cause I need to - need to explain myself, need to put my thoughts into words so I can understand them. So no fancy stuff here, just some pure depressing utterly black fragments of thoughts as they pass by in my mind.

I am alone. It hurts. I so miss to have someone beside me, someone I can hold and who will hold me back. I like to share memories, but not by telling them or capturing them with a camera. I want to share them with someone who'll remeber them cause she was there.

I hate myself - but not for the reason you might think. I have grand goals in my life - things I want to achieve but also for who I want to be. I am that person. I do not which to change myself for this is who I want to be. Then what is the problem?
I'll explain. If I am this perfect (alright, let's not get hybris) person I want to be, how come no one wants to be with me? Had I something I didn't like about myself I could try to change it and try again. But I can't. I'm stuck til I find someone who will like me for who I am. And I hate waiting.

I don't want to die. Life gives me much, although it also takes a large toll at this time, but you'll never know what tomorrow brings. I might be dead for some reason out of my control. Therefore I don't see the point in waiting. I don't want to be happy today at the expense of tomorrow, but I don't want to be sad today when I can be dead tomorrow either. The only thing one can do is try to use the time given and I can't do that alone. But if no one dares to truly try to understand who I am then I have no choice but to leave my life in the hands of chance - and I never believed in luck.

I know myself very well. I know what I can do and what I can't do. I know my limit and my potential. And I know I won't be even half the person I can be as long as it is like this.

I will survive. I know I am strong. But what is the point in adding another day of emotional misery to my life? Will I be truly happy again? If time was the only factor I'm certain I would. But perhaps tomorrow is my last day on Earth? I cannot know.

I don't want to wait. I know I can be happy today and tomorrow. There isn't a defined number of happy days in my life. Unfortunately, there isn't a defined number of unhappy days either...

Good night world. The darkness outside my window mirrors the darkness I feel in myself. Now I shall sleep. And tomorrow I will continue the struggle to stay alive long enough to have a happy day again.

9 things you shouldn't do with a screwdriver

2008-07-27T11:59:00.002+02:00

1. Eat with it
2. Eat it
3. Confuse it with your car keys
4. Use it to clean your ears
5. Toothbrushing
6. Lend it to evil-looking people who previously asked you to lend them money
7. Hunt polar bears
8. Microwave it
9. Poke people

Work, work!

2008-07-22T15:23:00.002+02:00

Jaha, denna veckan blev lite tajtare än det var tänkt - en sjuk sommarjobbare (alltså borta pga sjukdom) gör att jag får jobba 1h längre, plus en extra kväll idag. Blir väl minst 5h extra vilket då kan omsättas i 500kr - som inte alls är fel att ha. Men blir lite segt måste jag säga.

Jaja. Längtar tills fredag då jag äntligen får en chans att dela med mig av delar av mina referenskällor (Mel Brooks filmer).

Torture of dead animal parts over fire

2008-07-14T17:03:00.004+02:00

Grillfest i helgen - mycket trevligt (efter att tjejerna slutat tjura över att det tog så lång tid med köttet). Även om jag fick stå för det mesta av babblandet så var det fin stämning och jag kan till och med leva med att vi förlorade på kubb.

Bilden på Robin tog jag mest för att visa hur festen inte var.

Att minnas blir min utläggning om det dumma med att säga "skål" när man lyfter ett glas och att man aldrig ska ge sitt mobilnummer till Robin eller någon annan som kan tänkas ge det till Robin.

Slutligen ett stort tack till värdarna för jättegod glass och frukost!

Great!

2008-07-07T20:08:00.002+02:00

Jag tycker om att intala mig själv att jag inte tycker om att skryta. Således får jag också intala mig själv att jag skriver det här inlägget för att jag behöver skriva av mig och det kan vara kul att ha en personlig notis om denna dag en tid framöver.

Idag slogs mitt gamla skolrekord runt sjön i Sävsjö med fina 42 sekunder och lyder numera 14.01. Känns som om samarbetet mellan kroppen och huvudet fungerar perfekt för tillfället - kroppen orkar och huvudet övertygar kroppen om att det är sant när det börjar bli jobbigt. Ni Götaspelare som inte tränar i sommar får fan se upp i höst...

Tennis tan

2008-07-03T22:22:00.002+02:00

Varit lite kreativ av mig och spelat tennis två gånger den här veckan, vilket var hiskeligt länge sedan. Bortsett från några kortare stunder av frustration var det väldigt roligt.

Noterar att gruset yrde lite väl vilt och det var inte bara bollarna och strumporna som blev rödfärgade - även jag fick mig en tillfällig solbränna kring fotlederna.

Party, Party! (geek version)

2008-07-02T15:07:00.007+02:00

Här kommer ett något försenat inlägg om helgens LAN-party som i all tysthet (ehm, tror i alla fall inte så många hörde oss skrika) gick av stapeln i Tallbackens föreningsstuga, Stockaryd.

Ovanligt högt deltagarantal med hela 14 närvarande, även om det rådde viss apartheid helgen igenom.

Det spelades CS, CoD, Warcraft 3, Age of Empires II, Medieval II (jag och en snubbe till) och även lite StarCraft. Måste brodera ut lite kring sistnämnda spelet som en stor del av deltagarna inte kände till (skäms på er!) och att det var mycket dålig stil att ingen ville köra det lite mer seriöst.

Jag var dock rätt nöjd ändå, detta foto kan dock tilläggas togs innan jag tvingades vara hundvakt i två timmar och på grund av en allergisk LAN-deltagare fick sitta ute bland myggen. Mina armar ser för tillfället ut att lida av nån hudsjukdom, men jag har i alla fall lyckats undvika att klia på alla 49 myggbett.

Som brukligt på ett LAN intogs kopiösa mängder med skitmat. Panpizzorna gick åt på löpande band, liksom colan. Själv höll jag mig dock till arraksbollar, vatten och sprite.

Stämningen var god rätt igenom, kanske för att Kim för ovanlighetens skull bestämde sig för att sova lite istället för att vara vaken 48h i sträck - ett drag som verkade förbättra hans humör avsevärt. Det rådde dessutom ovanligt stort samförstånd kring vilka spel som skulle köras - lite tjaffsande förstås, men inget allvarligt. Jag är bara glad att det inte blev något Flatout då jag verkligen suger på det spelet.

Lite nya ansikten var det, jag lärde mig namnet på dem men i övrigt skiter jag i vilka de var och vart de kommer ifrån eftersom alla betalade sina skulder innan de åkte hem igen.

I den manliga frågan om vem som drack mest cola var det dock ingen främling som vann - Joakim plöjde som vanligt runt 6 liter (eller det kanske var mer), skulle gissa att Kim tog andraplatsen med sina 12 st 33cl-burkar.

Om man tittar på den manliga frågan om vem som hade störst dator så var det inte heller någon främlig som vann - har ännu inte mött någon som inte är smått förundrad över mitt High Tower.

Och rörande vem som hade mest blinkande ljus och andra tekniska detaljer inbyggda i chassit var det nog ett rätt tätt lopp mellan Jonathan och Boman, men den förstnämnda får nog ge sig då termometern inte fungerade.

Slutligen vill jag bara kommentera att om det är status att ha en stor dator med så många blinkande ljus och onödiga tillbehör som möjligt så var Fredrik lätt LAN:ets fjolla. Gratulerar.

The Blood of a Postman

2008-07-01T21:41:00.003+02:00

Jag har ju det i blodet. Mamma, pappa och min farbror är redan heltidspostisar och jag och syrran extraknäcker på somrarna. Det är ju lite sorgligt egentligen.

Men nu är det i alla fall igång med sommarjobbandet, och det visade sig vara mer uthärdligt än jag trott - vilket är en stor lättnad eftersom jag förväntade mig att bli galen efter ett par dagar (vilket iofs inte gått än, så vet ju inte säkert).

Lite segt att det enda jag hinner med verkar vara jobbet, en massa träning och ett och annat telefonsamtal - men kunde varit mycket värre och det känns ändå som om det här hjälper mig att få perspektiv på min tillvaro. Vilket jag verkligen behöver för tillfället.

Känns också bra att pengarna börjar rulla in - de är också efterlängtade för att jag ska få årets ekonomi att gå ihop sig någorlunda.

Longing for a future of some kind. (But not as a postman)

Bloody mechanics

2008-06-26T15:02:00.003+02:00

Lite irriterad idag. Igår hade jag den trevliga upplevelsen att hitta bilens bakre registreringsskylt på gatan. Begav mig därför till närmsta verkstad som naturligtvis stängt 15min tidigare. Jag konstaterade att det inte var mycket att göra nåt åt och bestämde mig för att återkomma idag.

Klockan 11 anländer jag till verkstaden och lämnar bilen. Känner mig smått orolig över förfarandet att de inte lämnar ut något kvitto för bilnyckeln och inte tar nåt telefonnummer eller annan kontaktuppgift ifall nåt skulle hända. Men men, problemet ska åtgärdas och jag instrueras att återkomma 15:00.

Så fyra timmar senare kommer jag alltså tillbaka. Efter dagens paranoia går jag runt och kollar så att bilen fortfarande är på plats, vilket den är, dock noterar jag att skylten inte är det. Svårt att montera en registreringsskylt på fyra timmar? Skulle inte vilja se dem fixa motorn.
Går in i butiken och säger att jag skulle hämta bilen. Snubben jag talade med tidigare på dagen kommer dit och förklarar att han inte kunde montera skylten eftersom det inte fanns några skruvar. Uppenbarligen användes istället ett slags lim (vilket jag - som när det kommer till bilar är en fullständig amatör - redan konstaterat) och sånt hade de naturligvis inte.

Småirriterad och därför något vassare i käften än vanligt ställer jag därför frågan om man vågar lämna in bilen vid ett allvarligare fel då de inte kan limma fast en registreringsskylt? Tejpa skiten då, människor!
Reparatörens kommentar på min fråga ifall det är olagligt att köra runt utan bakre registreringsskylten (vilket jag är tämligen säker på att det är) var att jag ju i alla fall hade skylten i bilen, så det kunde jag ju säga till polisen ifall jag blev stoppad. Visst, ska hälsa dem det från honom ifall jag stöter på dem.

There and Back Again - Gothenburg

2008-06-24T08:18:00.014+02:00

Ännu en strapats avklarad. Idag (väldigt marginellt idag - 03:00) bar det av till Göteborg för att dumpa mina föräldrar på landvetter. De befinner sig i skrivande stund på ett plan påväg till Mallorca.

Själv hade jag till uppgift att köra hem bilen. Självklart inte utan en liten detour till Linköping en si sådär tre dagar.

Färden börjar lagom trevlig med lite måduggande och en jävla massa vägarbete mellan Borås och Ullricehamn.

Detta ger mig dock möjligheten att skåda lite av Västergötlands fina natur. Or not. Ärligt talat var det mest lummiga träd och hastighetskameror, men det var i alla fall skönt att ha vägen så gott som för sig själv.

Framåt Jönköping blir det så lite kuperat och trafiken börjar komma igång, liksom torkarbladen.

Väl förbi Jönköping finner man en av de trevligare vägarna att köra på rent visuellt - med Vätterns ganska vindpiskade vatten som breder ut sig till vänster om vägen (förutsatt att man färdas i nordlig riktning förstås).

Denna majestätiska vy bytes sedan ut mot så gott som ingen vy alls då jag nådde en ordentlig dimbank i Mjölbytrakten. Rätt skönt att slippa se den hålan i och för sig (eh, inget ont om de som bor där...).

Så. Resan avklarad - gratisparkering hittad. Träning om 2h. Därefter tvättid. Och sedan madrassleverans till Mantorp, och tillbaka till Linköping igen med ett par sovtäcken.

Om jag är trött? Njae... eller jo vafan. Det är jag. Dags för dagens första power-nap. Godnatt. Och godmorgon.

Midsummer

2008-06-22T16:38:00.004+02:00

Ännu en midsommar har passerat. Det här året utan någon midsommarstång (hade blivit lite trångt i lägenheten - och dessutom fanns alldeles för lite sprit till hands för att det skulle blivit nåt dansande runt den i vilket fall).

Men då midsommarstången är en gammal fallossymbol finner jag det roande att ett av festens återkommande diskussionsämnen var manlighet - främst min (brist på) sådan.

Några manliga/omanliga höjdpunkter som är värda att nämnas:

Sara ser omåttligt chockad ut över att ha hittat värmedoftljus på min toalett. Trots att detta betraktas som omanligt blir det ett litet plus för god smak.
Jag öppnar en påse potatiskroketter på ett synnerligen manligt sätt - dvs sliter itu påsen så att det flyger små potatisbullar över hela köket. Den sista av dem hittade jag idag (söndag) fastklämd bakom köksdörren.
Jag får återigen skarpa reprimander för att jag inte äter upp allt mitt kött. Jag försöker påpeka att det inte var riktigt genomstekt, men ursäkten accepteras inte helt.
Då det ska bakas paj får jag en chans att ta igen min sårade stolthet sedan middagen då ingen annan vill knåda pajdegen. Diverse konstiga anledningar som "långa naglar" och dyligt läggs fram som ursäkter. Naturligtvis hindrar detta ingen från att klaga på hur jag sedan knådar degen - vilket bara höjer manlighetsfaktorn. Trots allt är det betydligt mer manligt att göra på sitt eget sätt oavsett hur fel det är än att lyssna på kvinnliga råd.
Slutligen gör Linda ett misslyckat försök att tracka ner på mig för att jag inte äter upp min glass innan den smälter. Se ovanstående förklaring.

I övrigt var det en mycket trevlig kväll med lite filmtittande, en och annan tvärbromsning samt en massa interndiskussioner som jag inte förstod mig på.

Notis
För att det inte ska råda några missförstånd så vill jag bara klargöra att manlighet/omanlighet inte har något med bra/dåligt att göra.
Att vara manlig innebär att förlita sig på styrka och sin egen intuition utan att ta någon som helst notis om omvärldens reaktioner/åsikter.
Med andra ord desto närmare en stenåldersversion av Rambo man kommer desto bättre resultat på manlighetsskalan.

Party, party!

2008-06-20T10:26:00.005+02:00

I onsdags var det fest, som trots en apartheid-aktig inledning var riktigt lyckad och trevlig. Kändes kul att träffa en del folk som jag inte sett på rätt länge och även skönt att alla kunde sitta och umgås kring matbordet istället för att flumma runt med en massa mystiska lekar (fast det blev det ju en del av också iofs).

God mat som jag inte riktigt kunde njuta av på grund av en isittande mätthet (se föregående inlägg), men jag slapp i alla fall kommentarer kring att jag inte åt upp mitt kött.

Självklart såg jag till att fotografera lite - här ett försök till konstnärlighet då en omgång knullfot porträtteras med den sjunkande solen i bakgrunden.

Alla bilder blev förstås inte lika fina.
Till exempel utsattes jag för ett mindre attentat (av den snällare sorten) då någon - inga namn, *host* Mats *host* - utan lov använde sig av min kamera i ett försök att överraska mig med en chockerande bild. Det bästa sättet att tacka honom är givetvis att lägga upp sagda bild här, så det gör jag också.

Titta och njut.

Feedback

2008-06-17T20:47:00.002+02:00

Middagen är slut och jag är... mätt. För mätt. Jag tror aldrig jag vill äta köttfärs igen. Att min konstnärliga inspiration drog ut på tiden och måltiden var lagom ljummen när den väl började intas gjorde inte saken bättre.

Just nu ska jag bara ta det lugnt. Dricka mycket. Minimal ansträngning. Usch. Fan va korkad man får vara. Enda ljuspunkten är det här inläggets rubrik som ju var rätt fyndig.

The Art of Cooking

2008-06-17T20:04:00.002+02:00

Ni som följer kostcirkeln och sånt: jag vet, det är hideöst. Ni som inte gör det men ändå delar ovanstående åsikt kan då inte uppskatta ett stycke konst då ni ser ett! (eller ok, den är rätt hideös).

Vad som syns på bilden är inget mindre än min middag. Råkade ta lite väl mycket köttfärs (ca 200g). Till följd av att ha blivit kallad omanlig pga en liten incident med ett icke uppätet köttstycke tänkte jag dock att detta kanske kunde vändas till min fördel...
Det hela spårade dock ur, som synes.
Jag ska meddela senare om det var gott.

Busy Summer

2008-06-16T11:58:00.002+02:00

Jag trodde fan inte det var möjligt, men verkar som om jag lyckas packa sommaren full med en massa happenings! Förstås, många dagar (jobbdagar) är fortfarande tomma, men det skulle ju tränas också så det blir kanon. Och filmas. Wow. Vilken sommar.

Hats and flowers

2008-06-13T20:25:00.006+02:00

Två studenter avklarade på tre dagar, känns oerhört stabilt. Idag var det Björkö i Linköping med Tina, Tina, Mats, Louisa och Bim som fick mottaga en massiv (or not) gul ros invirad i plast.

Bilden till höger var den med flest av dem närvarande på (Mats som flankeras av Tina respektive Tina).

Vädret höll sig lagom varmt och frånsett en något omanlig panik angående vad jag skulle ha på mig så gick allt som på räls trots att det var fredag den 13.

Som fotograf kände jag mig något ignorerad - låter bilden tala för sig själv... Noterar att damen i den vita kappan en bit bak tittar rakt in i kameran - vet dock inte om detta får mig att må bättre eller sämre.

Efter allt ståhej i stan bar det av till Mantorp där Tinas familj skulle få en chans att mata henne till döds före kvällens middag med klasskamraterna och jag var trevligt nog inbjuden. Enda komplikationen var väl att försöka förklara min koppling till familjen på ett sätt som inte lät helt stört för dem som inte visste vem jag var... men det gick rätt bra det också.

Som brukligt är sattes jag till lite slavgöra (gå med hundarna och bära möbler) men resten av eftermiddagen var rätt skönt lugn.

Följande bild är med för att visa att det minsann inte räcker med att orka hålla sig vaken och festa i 24h och käka kopiösa mängder mat för att överleva studenten - man måste dessutom passera ett antal mer eller mindre brutala kramar och gratulationer.

Så grattis till sista omgången studenter för i år (och alla tidigare också förstås) - nu är det dags att bränna pengar i sommar på vad vi nu kan hitta på för något!

Marco!

2008-06-12T21:17:00.004+02:00

Bilden i föregående inlägg inspirerade mig till att skriva lite om min favoritvovve Marco (Amy, Harry, Randi, Chippo och alla andra - sorry, men så är det).

Marco är (tror vi, vet inte helt säkert...) en blandning mellan labrador och rottweiler och ganska biffig med sina 50 kg.

Han är dock en väldigt snäll hund som vi till och med fått träna att skälla (han är lite blyg av sig) och ofta ganska mesig - sålänge det inte kommer till fåglar, vilka han jagar med passion.

Hans verklighetsuppfattning är lite skev - att det går minst fyra normala knähundar på en Marco har passerat honom obemärkt och han gillar att slå sig ner i knäet då han får möjlighet.

Förrutom fåglar har Marco ett stort intresse: bollar.

Tennisbollar, fotbollar, gummibollar, basketbollar - han tuggar sig igenom det mesta. Duktig som han är förstör han dock endast de leksaker som är hans; om man inte ger det till honom rör han det inte (han uppvisade t.ex. god självdisciplin inför min syster Annas gosedjur som hon fick på studenten).

När han väl är lugn gillar han att ligga och mysa - förutom att sitta i knän så handlar det om att mer eller mindre lägga sig på folk. Så fryser man om natten är det bara att ropa på Marco, förutsatt att man inte har något emot hundhår, snarkningar (ja, han snarkar stundtals rätt högljutt) och förstås en del dregel.

Back in town

2008-06-12T18:37:00.005+02:00

Hemma i Linköping igen. Skönt måste jag säga - det gör mig lugnare att vara här. Tampas fortfarande lite med vad det nu var för bakterier jag drog på mig i helgen men de verkar rätt grundligt slagna och det är väl mest upprensningsaktion kvar...

Kul grejer på gång, hoppas kunna bidra med något själv men tänker inte stressa med den saken. Två veckors semester innan det är dags att fara tillbaka till de mörka skogarna och jag tänker se till att ha trevligt under den tiden. Så fort jag blir frisk ska det tränas, tills dess får det väl bli lite photoshoppande och filmtittande. Sommar är skönt.
-
-
-
-
-

Familjens biffiga vovve Marco som är en av de saker jag saknar då jag åker hem igen...

Sick and tired

2008-06-10T16:46:00.002+02:00

Ganska bokstavligt. Verkar ha dragit på mig nån slags infektion med medföljande halsont, marginell feberkänsla och milda hostattacker i kombination med en lätt huvudvärk. Kroppen känns trött och sliten utan att jag gjort något. Tänker dock inte finna mig i detta utan kämpar på för att bli frisk.

Jag noterar också att jag är något ur balans och har svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget, av ovan nämnda orsak - alla samtal senaste 24h känns väldigt mystiska och hopblandade. Så om någon fattat några beslut tillsammans med mig ber jag er dubbelkolla dessa...

Strange Encounter

2008-06-07T16:11:00.003+02:00

För några veckor sedan mötte jag en tjej på tåget - vi båda stannade upp och tittade på varandra - och efter några utbytta ord konstaterade vi att vi kände igen varandra men inte kunde komma på varifrån så vi gick åt varsitt håll och dagen fortgick som planerat.
Jag såg henne förra helgen på tågstationen då jag skulle fara hem. Och nu såg jag henne idag när jag var ute och sprang. Vem är denna människa och vart känner jag igen henne ifrån?

Det börjar definitivt kännas lite komiskt för så berest är jag inte om man bortser från diverse badmintontävlingar runt om i landet, så borde gå att komma på nåt tillfälle - men icke.
Menar, man vet ju inte riktigt hur man ska bete sig - ska man hälsa när man går förbi?

Leaving the atmosphere

2008-06-06T21:48:00.002+02:00

Just nu är jag riktigt jävla uppåt. Skitkul middag i onsdags, skitkul (trots en del tråkiga omständigheter) festande inatt och trots slöa deltagare en trevlig filmstund idag. Och det bästa är att det inte känns riktigt lika tillfälligt som det brukar - har en hel del inplanerat de kommande dagarna så det är bara toppen.

Konstaterar att jag gjort av med lite mer pengar än jag räknat med och att jag behöver ta igen lite sömn, men inget jag inte kan hantera.

Be ready for me, for here I come and I am good.

Alone and running

2008-06-04T14:59:00.002+02:00

Normalt sett hatar jag att hitta på rubriker, men i det här fallet är jag rätt nöjd - för den stämmer rätt bra. Jag saknar verkligen någon att vara med (vänner, men främst en flickvän) och hur kompenserar man detta? Jo, genom att träna skiten ur sig, helt enkelt.

Sommarens inofficiella målsättning är ett pass per dag, åtminstone tills jag börjar jobba - då får jag se hur mycket jag orkar. Formen pendlar lite fram och tillbaka, men den är då fan inte dålig. Idag kändes det endast hyffsat bra och ändå putsar jag bästa tiden på min löprunda på 3,5km med nästan en minut till 13.56, vilket är ett ganska respektingivande rekord. Målet är att dra av ytterligare en halvminut innan sommarens slut.

Övrigt här i livet så har jag skaffat en digitalkamera - en budgetvariant, så förväntningarna är inte så extrema. Men fotas ska det likväl, så får väl ge mig ut på en liten cykeltur eller nåt när jag orkar. Får se det som ett träningspass ^^

Colour of Magic

2008-06-03T11:36:00.002+02:00

Ännu fler av Terry Pratchetts böcker har filmatiserats som en tv-serie i två delar - nämligen The Colour of Magic och uppföljaren Light Fantastic!
Anser att Hogfather är något bättre då de tagit sig lite onödigt mycket friheter och glidit ifrån böckerna mer i den här filmatiseringen, men ändå en mycket bra film. Visst, det märks väl att det inte är ett miljardprojekt på de lite halvtaskiga specialeffekterna, men utifrån en begränsad budget tycker jag de gjort ett mycket bra jobb. Så återfinns förstås en av mina favoritkaraktärer Cohen barbaren - som fått en mycket bra rolltolkning. Tyvärr hade jag gärna sett någon annan spela Rincewind och likaså Sean Astin som Twoflower känns inte riktigt rätt (med tanke på att Twoflower egentligen ska ha ett asiatiskt utseende) men det får man väl leva med.

Hoppas på fler filmatiseringar av Pratchett i framtiden - tills dess får man väl underhålla sig bäst det går.

One weekend to the killscore

2008-06-01T18:11:00.002+02:00

Hemma igen och helgen går mot sitt slut. Omväxlande trevligt och mindre trevligt har det varit. Kul att träffa familjen och förstås se syrran gå på balen. Jag brukar inte vara den som bryr sig om bilar, men det var ett redigt nice åk de skaffat. Kul att snacka lite med folk på fotograferingen och även en snabbträff med släkten.

Gårdagen avslutades med grillkväll nån helt annanstans än kalvaberget. Även om jag uppskattade delar av sällskapet och delar av diskussionerna tyckte jag några av deltagarna betedde sig riktigt dåligt - främst mot mig. Jag är inte den som bryr mig extremt mycket, för då hade jag sagt till på plats, men jag förväntar mig faktiskt en ursäkt från inga mindre än Sibbe och Krille - cigarettröken kan ni inhalera nästa gång. Visst kan man driva med folk och det gjordes både fram och tillbaka, men dricka eller ej så får man ha lite gränser.

Nu sitter jag här och lyssnar på gamla rocklåtar. En lugn vecka väntar - möjligen lite problem eftersom jag glömde nyckeln till tvättstugan i Sävsjö (och det ska ju naturligtvis tvättas på torsdag...) men det löser sig på nåt sätt.

Enjoy the summer!

Trip to the woods

2008-05-30T10:29:00.003+02:00

Far hem över helgen, var ett tag sedan. Börjar redan känna mig stressad för att passa tågen, men det ska nog gå bra.
Verkar bli ganska späckat schema, får se hur det utvecklar sig. Självklart ska det dock bli ganska trevligt som omväxling att träffa folk och ha nåt att göra hela tiden.

I övrigt, ja vad händer? Igår spelades det frisbee-golf. Resultatet låter jag vara osagt även om det inte var så jävla dåligt (om inte annat låter jag det förbli osagt eftersom det är helt orelevant) och så en timmes badminton på det. Kändes fint. Kan ju inte direkt klaga på den fysiska formen - möjligen skulle lite styrketräning kunna höja den en nivå till.
Annars händer inte så mycket, delvis mitt eget val. Är det någon som vill ha med sig en mer på nån aktivitet är jag med, men för min egen del vill jag inte hitta på en massa av just den anledningen.

Så, nu ska jag se om jag kan få lite ordning på allting.
C ya around.

A wider horizon

2008-05-28T11:42:00.002+02:00

Det är alltid intressant att pröva på nya saker. Som igår till exempel. Då prövade jag att svimma innan träningen. Hiskeligt häftigt - ena stunden står man där och känner sig yr och nästa ligger man på golvet med folk som frågar om det gick bra. Så nu vet jag hur det känns. En upplevelse rikare.

Vad ska jag hitta på idag?

Really hate mondays

2008-05-26T13:00:00.002+02:00

Rollspel igår, vilket var kul, höll på rätt länge dock. Forsatte kvällen genom att titta på diverse film till klockan 07:00 idag, och steg nu precis upp och känner att jag verkligen hatar den här dagen. Jag har haft fel förrut så ska försöka att inte dra några förhastade slutsatser om resten av den, men hittills är allt bara skit.

Frukostdags.

So much for planning

2008-05-24T22:13:00.004+02:00

Ganska typiskt ändå. Här tycker man det går ovanligt bra med ekonomin och så upptäcker man plötsligt att "just det ja, i maj får man ju 2000 spänn mindre från CSN". Förvånansvärt nog kommer jag förmodligen gå runt den här månaden ändå, men det där snacket om en digitalkamera får väl vänta tills sommarjobbslönen droppar in. Man kan ju bli deprimerad för mindre...

Å andra sidan verkar den fysiska formen vara ganska fin. Från Tannefors slussar till den-där-gångbron-till-Storgatan och tillbaka igen på 14:15 är inte så jävla illa, särskilt inte med undermåliga löpardojor (enligt www.shapelink.se är det ca 3,5km). Längtar efter att pressa den tiden de kommande veckorna.

Ja, annars? Rollspel imorgon. I övrigt... påminner det om de senaste månaderna. Lyssnar på Takida och längtar efter sällskap.

Another pic

2008-05-24T10:29:00.007+02:00

Ännu en bild, i det här fallet var jag extremt lat när det kom till bakgrund (jag struntade i den helt). Men går ju alltid fortsätta vid ett senare tillfälle.
Noterar för övrigt att en fladdrande man med kraftig belysning är #&%£$! svårt att göra snyggt.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Och motsvarande orginal:

Pelt with Pen

2008-05-21T21:57:00.006+02:00

Budgeten ser ganska bra ut så kanske blir en digitalkamera i slutet av månaden... men tills dess slog det mig att jag likaväl kunde lägga upp lite målningar jag gjort på sista tiden.

Så, här är en varg jag gjorde för att träna mig på att måla päls med blyherts...

-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-

Och för att ha något att jämföra med kan jag ju slänga upp fotot jag målade av:

Morning feelings

2008-05-16T09:59:00.003+02:00

"Trött" är ett ord för att beskriva hur jag känner mig just nu. "Nerklubbad" känns på något sätt närmare. Vet inte riktigt varför jag gick upp nu - inte direkt så att jag behöver.

Funderar på att skaffa mig nån halvkass digitalkamera (nåt som passar i min budget) så jag kan förvandla den här melankoliska självömkande bloggen till nån slags vettig läsning. Får väl se hur mycket pengar det finns att ta av om en två veckor eller så. Tills dess får resten av världen (och jag) stå ut.

lemententet

2008-05-15T13:32:00.002+02:00

Rubriken är ett ord som jag idag stötte på i min power point-föreläsning. En felstavning så klart, men av vilket ord? Du löser det säkert ganska enkelt - "elementet". Men likväl finner jag det faschinerande hur min lärare lyckades ge det en så finurlig utformning.

Om det är någon som vill dra slutsatsen att jag är uttråkad utifrån meningslösheten i detta inlägg så är du välkomna att göra så. Och även om det är sant är det antagligen mindre sant än för många andra dagar, så va fan.

Flicker

2008-05-14T16:40:00.002+02:00

Time for some adventuring I say. Dunno where I'm going. Dunno when I'm going. And certainly have no clue what to do.

Feel as if I'm building a house of cards at the moment. One false move and I'll have to start over. I don't mind the thrill, but please gimme some success cause it's been some time now.

"Was that a sparkle of light that I saw?"

Waste of power

2008-05-13T14:56:00.002+02:00

Alltför mycket energi som inte används. Jag vill bara springa ut och göra nåt, men det enda jag kan komma på att göra på egen hand är att ta en löprunda, och jag har redan en inplanerad träning ikväll.

Veckans studiegöra är också osedvanligt tråkigt. Hittills har kurslitteraturen varit ett halvt hundrade sidor med självklarheter - inte för att jag önskar det motsatta, men lite relevans i kombination med känslan av att faktiskt lära sig något är trevligt.
Nåja.

Another day is passing by. Pointless. Hate it.
Bloody waiting game.

On the edge

2008-05-12T12:22:00.003+02:00

Idag känns som en välbalanserad vågskål. Å ena sidan kan jag se hur lätt många av mina planer och förhoppningar kan förstöras och å andra sidan ser jag vad som skulle kunna hända om bara några av dem lyckas.

Vädret verkar vara likadant som jag känner mig - solen skiner genom molnen - antingen spricker det upp eller så kanske det kommer ett skyfall.

Kroppen känns lätt trött och använd efter gårdagens löpning - den gamla vanliga känslan som betyder att den vill vila och reparera. Jag funderar dock på att ut och springa senare idag - om det nu ändå inte händer nåt intressant är ju träning en bra investering.

Running from the pain

2008-05-11T18:22:00.002+02:00

Okej, ska göra ett nytt försök att dämpa alla dåliga känslor genom att träna som en idiot. Sist gick det inte så bra och efter typ en vecka så slutade jag, men med vädrets hjälp kanske det är lite bättre förutsättningar den här gången.

Gjorde i vilket fall en bra start idag. 5km plus ytterligare 2,5km löpning och på hyffsade tider. För årets första distanslöpning kändes det riktigt jävla bra. Om nu bara resten av livet kunde hålla samma nivå.

Colours in my mind

2008-05-11T10:26:00.003+02:00

If I would put a colour to my thoughts this fine morning it would be a deep, deep purple - so close to black the purple pigments would only create a contrast making it look even darker. And still it would have a shifting towards red as if an impossibly hot fire was raging in the darkness without producing its share of light.

These thoughts would like to stretch out and destroy all that they see, but between them and the rest of the world is a massive wall - completely smooth to the touch and with a dull grey colour, although the material seem metallic, shifting somewhat in tone as the impossible flame dances upon it with its minimum light.

No graspable thoughts

2008-05-08T22:09:00.002+02:00

Har en massa jag vill säga som jag dock inte tänker säga eftersom jag inte kan. Tankar som flyter runt i medvetandets periferier och försöker göra ett intryck utan att egentligen ha något att komma med. Jag är så trött på det. Vissa dagar känns det ganska bra, vissa ganska dåligt och vissa riktigt dåligt. Men inga dagar som känns riktigt bra.

Vet inte vad jag ska göra åt saken - vill inte göra något åt saken. Vill att någon annan gör något åt saken. Visst troligt. Suck.

Nu ska jag gå och duscha...

Biking through the night... ?

2008-05-07T10:37:00.003+02:00

Tuff träning igår från vilken jag lärt mig en sak - om man ska spela en en-sets-match mot Lukas så får man se till att förlora första set...

Mina lår är helt jävla utpumpade och jag misstänker att de antingen kommer bli grymt starka tills i höst, eller gå av, typ. Det verkar nämligen som om det inte bara är träningen som är inställd på att bygga lårmuskler - inatt har jag drömt att jag varit ute och cyklat och jag undrar fan om jag inte trampat i sömnen för det känns rätt rejält kan jag lova.

Idag ska handlas, jobbas, diskas. Mer kreativa förslag uppskattas. Trevligt väder.

Tears

2008-05-05T23:14:00.001+02:00

Tears like raindrops fall
Their touch on my cheek
Seem to cleanse my mind
And the world with it
But when I open my eyes
It is all the same

Depraved of colours

2008-05-05T22:34:00.002+02:00

There's this black hole in my mind. It consumes me. My energy. My thoughts. I cannot function... it's like the very world has lost its colours - and whenever I see something beautiful the contrast of the picture accompany it with a pain or sorrow.

I want to smile again. Not just with my mouth - with my eyes, my soul. Let the colours of a wonderful world flow into my mind and through my nerves to thrill every single cell in my body. Where has the love gone?

Weathery mind

2008-05-02T22:15:00.003+02:00

Verkar som om mitt humör följer väderleken för tillfället. Just nu råder växlande molnighet och enligt prognosen håller det i sig ett par dagar till. Suck.

Jag verkligen hatar att vänta när jag inte vet vad det är jag väntar på. Och vad det än var som gav mig all denna energi till att engagera mig själv verkar ha försvunnit och den viljan är på kraftig tillbakagång. Ge mig lite solsken att fördriva dagarna i åtminstone. Förhoppningarna om några drastiska positiva överraskningar är mer eller mindre borta.

Lonely again

2008-04-30T19:54:00.001+02:00

Det är väl ofrånkomligt ibland, men ändå. Just nu känns det som om det bara är träningen som hindrar mig från att bli galen. Nåja, det duger det i och för sig.

Jag hatar att vänta.

Focus?

2008-04-29T16:15:00.003+02:00

Nu jävlar ska här tränas till 210%! Med det här vädret så är det tvunget med en massa pauser i pluggandet och inte orkar man sitta kvar vid datorn då, så träning får det bli.

Nåt mål finns dock inte och det vet jag är en svaghet... men hoppas att det dyker upp något snart.

Det här är visst mitt 112:e inlägg. Man kanske borde ringa efter hjälp?

Power...

2008-04-28T18:50:00.003+02:00

Fan vad jag känner mig i form... vill bara ut och springa, springa tills jag faller omkull. Känna benmusklerna pumpa och lungorna expandera för varje djupt andetag av denna jäkligt härliga vårluft.

Jag kontrollerar adrenalinflödet med tanken - ena timmen fullstädig kontroll och alert som -valfritt kattdjur- och nästa känner man den sköna tröttheten som infinner sig då kroppen slappnar av och lugnar ner sig.

Om jag kan få kontroll över det här kommer jag känna mig fullständigt ostoppbar. Ge mig bara nåt att göra så ska jag göra det. Jag kan känna kraften av en kropp som väntar på att kasta sig till handling och en vilja som slår sig genom blyplattor. Det är berusande. Nu behöver jag bara ett mål...

Bittersweet

2008-04-27T21:05:00.002+02:00

Mycket trevlig helg - singelspel visade att racketkänslan är återställd - om inte bättre - gentemot senaste säsongen jag spelade och fysiken är på god väg att vara lika bra.

Också himla roligt att träffa en massa folk. Att gå runt och hälsa på alla i en badmintonhall är nog nästan jämnroligt med själva spelandet.

Anledningen till rubriken är dock en annan. Jag mår nu jävligt mycket bättre, men ett beslut har dykt upp som är mycket svårt, och även om det finns mycket att vinna så finns också mycket att förlora. Och jag är dessutom rädd att desto längre jag väntar att bestämma mig desto värre kommer det bli. Jag ska dock ta mig en ordentlig funderare.

Life goes on.

Abstract thoughts

2008-04-24T22:29:00.002+02:00

En våg av positiva känslor har plötsligt sköljt över mig. Vet inte om det är att jag gått runt och låtsats vara glad inför alla (inklusive mig själv) den senaste veckan som nu lurat min kropp totalt. Lite kontigt känns det dock för jag vågar inte direkt hoppas på något konkret då jag vet att om det inte blir i närheten av förhoppningen så kommer jag hamna där nere i depressionens djupa hålor igen. Istället går jag runt och tänker lite abstrakta positiva känslor om ingenting alls och hoppas allt kommer bli bra.

Solve this puzzle if you can

2008-04-23T12:29:00.002+02:00

This assembley of flesh without feelings cannot find a reason
Cause there is no reason
Apart from that we create ourselves
From our experiences
From our interpretations
From our very own biased perspective

Feelings are life
And I can't live with mine

Hammer strokes of life

2008-04-21T23:39:00.002+02:00

Just nu känns varje motgång som om någon slår en slägga i bröstet på mig. Det gör faktiskt nästan fysiskt ont, oavsett vad.
Visst, livet går vidare och jag hänger med - där har man väl inte så mycket att klaga på - men om det kunde bli lite bättre hade ju varit trevligt. Det börjar bli jobbigt att ta stryk och ställa sig upp igen. Även om jag försöker ta vad som kommer och leva med det så känns det mer och mer som om jag vill slå tillbaka på något sätt. Men är helt jävla övertygad om att det bara kommer gå åt helvete, för mig och vemhelst mer det drabbar.
Jaja.
*Kämpar på*

I'm good!

2008-04-19T01:51:00.002+02:00

Okej, bortsett från allt dravel om hur ensam jag är - bla, bla bla - så mår jag kanon just nu!

Har inte direkt varit jätteeffektiv den här veckan och så hopade det sig med fest, eventuellt rollspel och avktivitet med badmintonklubben på veckans två sista dagar. Kändes onekligen lite tungt att försöka ha roligt med arbete bakom sig på hög, men idag så jävlar! Plöjde en lab, vilket tog ca 9h, klar ganska precis nu. Och så var man helt plötsligt klar med veckans inplanerade uppgifter.

Så nu ska jag luta mig tillbaka och ta det lugnt. Att vara ledig den här helgen känner jag att jag gjort mig förtjänt av. Gött.

Addiction

2008-04-15T17:03:00.002+02:00

Jag vet inte om det är speciellt positivt, men totalt fokus på dataspel verkar få mig på bättre humör. Det ger något att koncentrera sig på och att ägna sin tid åt - skolarbetet är alltför tråkigt (men tack och lov också väldigt lätt) - istället för att stå och dagdrömma och mest vilja sova för att få tiden att gå.

Ska se om jag inte kan överföra något av den här fokuseringen till en hårdare träning istället - det låter i alla fall som om det skulle vara lite mer givande i längden.

Finite space

2008-04-14T15:33:00.003+02:00

There's too much beauty in this world to take it on alone.
There's too much malice in this world to take it on alone.
So the lonely get more lonely as they distance themselves from the world.

One can just hope the Universe really isn't infinite cause then you'd sooner or later have to collide with some other lonely soul and perhaps be able to leave the abyss before you wake up and notice your life have allready passed.

Life starts now, have I missed it?

2008-04-12T23:14:00.003+02:00

Sträva, långa strån som sticker upp ur sanddyner. Känslan av kvistar och snäckskal som skaver under fötterna men som gradvis försvinner då sanden blir tätare packad. En frisk, saltluktande bris från ett nattsvart hav. Tusentals små lysande stjärnor i en mängd olika nyanser på en klar natthimmel. Någon att hålla i handen. Någon att efter en blick på stjärnorna och en kyss i natten följa till en liten stuga inte långt från stranden, krypa ner under en rutig filt som sticks och somna i en säng som inte är min egen. Dagar som går utan att man egentligen gör någonting och ändå känns det som om man är full av känslor och upplevelser hela tiden. Och att veta att när det väl är dags att fara tillbaka till det liv av anpassning och arbete som förväntas av en i dessa tider så finns den personen fortfarande där. Och att då kunna tänka tillbaka på förra sommaren tillsammans, men också planera nästa.

Vad är det som skiljer ett liv från en rad små isolerade händelser utmed en och samma tidsaxel? De minnen som binder dem samman. Vad är det som skiljer ett liv från ett annat? De minnen de bär med sig. Vad är det som binder två liv samman? De minnen de delar.

Dreamer's mind

2008-04-12T01:00:00.002+02:00

What good is a dreamer without hope?
Please tell me cause I think I will need that knowledge very SOON
I'm hanging on to my very last rope
If I don't find someone in the other end to pull me up I'm going to FALL
I don't know if I can climb up yet once more
When I have nothing to tell me what to put my energy INTO
Cause right know I have not much to live for
Perhaps I will just stay down there in the darkness of the Pit of DESPAIR

Vår!

2008-04-05T20:12:00.002+02:00

För helvete! Gött! Solen skiner! Man hör fåglar som sjunger! (ok, antagligen skriker de ut sitt hat till alla eventuella skitstövlar som vill ta över deras revir/brud)
Jag tänker inte nämna ett skit om vårkänslor dock, det skulle bara göra mig deprimerad.
Men det känns faktiskt skönt att världen går mot ljusare tider. Visst, den här sommaren och den följande hösten kommer nog bli jävligt jobbig, men jag gillar sommar.

I övrigt noterar jag att mitt senaste inlägg (2/4) var mitt 100 sådana. Det firades ju inte med pompa och ståt direkt, så jag äter härmed ett kex för att fira denna händelse i efterskott!

Första April

2008-04-02T01:35:00.002+02:00

Det kändes konstigt att hela Första April avlöpt utan att någon försökt jävlas med mig. Jävligt gött dock.

Nu ska jag lägga mig - träningen idag övergick min kapacitet något och nu är jag väldigt trött. Imorgon ska dock bli en trevlig dag (hoppas jag).

Nya kurser

2008-04-01T15:41:00.002+02:00

Så börjar det om igen. Väntar fortfarande på svar på min halvt om halvt hophaffsade inlämningsuppgift - får se hur det gick med den.

IT-säkerhet och Datastrukturer och Algoritmer är det som står på menyn - och jag känner mig inte särskilt hungrig. Har dock provsmakat lite av det förstnämnda och även om det gav en fet mättnadskänsla ganska omedelbart så gick det att traggla sig igenom.

Livet är lite tråkigt just nu, men det får det vara ibland. Just nu behöver jag tid att jobba så det känns ok som det är. Och några ljuspunkter i tillvaron ska det bli, så jag får väl säga att jag känner mig ganska nöjd även om allt (som alltid) kan vara bättre.

Dreamworld

2008-03-25T18:41:00.002+01:00

Mitt liv känns som en dröm just nu. Vandrar bara fram igenom flyktiga tankar och bilder, väntar på att vakna upp. Vakna upp till något verkligt. Ett liv.

Jag tar inte längre mina vanliga pauser i tillvaron för att reflektera över mig själv - för just nu finns det inget att reflektera över. Eller - rättare sagt - inget jag orkar reflektera över. Jag går bara och väntar på att något ska hända (ännu en gång).

Time to wake up? No, I can feel this waking dream is gonna last for a while longer.

Only me

2008-03-19T01:51:00.002+01:00

Just nu känns det som om all grund som jag byggt mitt liv på håller på att ryckas undan. Kvar blir bara jag och det jag gör. Även om det på ett sätt kan vara skönt att kunna definiera sig själv klart i nuet så finner jag det jobbigt att behöva tänka på så många aspekter av min framtid.

Jag vill inte ha ett färdigpacketerat liv men en del äventyr besparar jag mig gärna. Jobb eller studier, bostad och i vilken stad, att hitta någon att leva med - det är de tre saker som jag skulle vilja ha som fasta punkter i mitt liv. Visst, jag har sysselsättning och hem - i ett år till. Det känns inte så betryggande, för även om jag har dålig framförhållning så tänkte jag leva lite längre än så.

Om jag ändå bara kunde komma tillbaka till ett stadie då jag tror mig veta vad som väntar runt hörnet. Då skulle jag känna mig fri att hitta på mina egna äventyr.

It hurts

2008-03-15T20:08:00.002+01:00

Och första dagen av helgens tävling är avklarad. Totalt 6 matcher spelade (för mig alltså) och det var definitivt två mer än jag egentligen orkade med.

Att man sedan inleder sin come-back med fyra tre-sets-matcher på raken får väl ses som ett gott tecken då det också var skiljebollar i samtliga (för dig som inte är insatt i poängsystemet i badminton betyder det att det var väldigt jämnt). Jag är nöjd. Det var kul att gå in och leka lite med folk tills man fick stryk av dem (dvs tills jag inte orkade springa längre). Gav definitivt mersmak. Och kramper.

För tillfället känns det som att jag burit runt på en fyrtiokilos ryggsäck, kavlat låren, misshandlat vaderna, gjort hantelövningar halva dagen och tagit emot ett par rejäla slag med de övre magmusklerna. Gött.

Maximalt två matcher återstår imorgon. Antingen det eller en match och två timmars balträning... vet inte riktigt vilket som låter fysiskt jobbigast. Så i händelse att det blir balträning: förlåt om jag stiger, knuffar eller ramlar på dig imorgon Tina. Ska försöka stå rak och se glad ut ;)

Soulmate

2008-03-14T00:27:00.001+01:00

Om det varit fullmåne idag hade jag ylat efter dig. Vem du nu är.

*Howl*

Frustrated!

2008-03-13T08:45:00.002+01:00

Nån jävel har snott min cykel. Man pallrar sig upp tidigt på morgonen (för en gångs skull) och nån jävel har snott min cykel. Tröttheten satt redan ganska djupt rotad men nu har adrenalinkicken och ilskan fått mig att gå in i nåt slags zombieliknande stadie där jag bara gör saker utan att tänka.

Men jag kan väl lika gärna passa på att jobba lite då (mängden verklig eftertanke som behövs där är inte så stor för tillfället) och skulle jag bli klar med laborationen skulle det definitivt få mig att må mycket bättre.

Må den satans cykeltjuven drabbas av njursten, kronisk öroninflammation och dubbelpunktering.

Surprise!

2008-03-11T14:29:00.002+01:00

Här har man varit jättestressad och sprungit runt och oroat sig för en viss jävla lab som jag inte hann med förra veckan och som antagligen skulle tynga mig med arbetsbörda även den här veckan - och så händer det här.

I brist på någon kreativ lösning på labuppgiften läste jag lite kurslitteratur och nån föreläsning och nu upptäckte jag att det enda jag har kvar att göra den här veckan är - laborationen. Visst, den är något komplicerad, men fyra dagar vore något av ett rekord att inte klara den på.

Nu gäller det bara att balansera upp det hela så denna plötsliga känsla av frihet inte får mig att sitta och slappa och skita i att jobba. Men det får jag ta itu med imorgon...

- får en insikt i innebörden av vad jag just skrev -
*suck*

Power of Public Pressure

2008-03-07T16:10:00.002+01:00

PPP. Vilket egentligen står för point-to-point protocol, fast det hoppas jag verkligen ingen finner intressant.

Jag skriver det här inlägget bara därför att. Bara därför att jag känner att det borde skrivas ett inlägg idag för att min blogg ska se lite aktuell ut. Eller nåt.

Vad har jag att skriva om? En tråkig satans mysko/komplicerad labuppgift, privata grejer som jag tills vidare beslutat att inte skriva om på bloggen (de har en tendens att sätta igång humörsvängningar), det irriterande faktum att jag glömt handla hem nytt messmör och att jag väcktes av ett mysko SMS idag (alltså - det gjorde inget: jag behövde ändå gå upp).

Sistnämnda är kanske det som lämpar sig bäst att utveckla till mer än en kommentar, men ärligt talat får man inte så bra koll på saker och ting utifrån ca 300 tecken. Nån slags kryssning handlade det om, i maj vad jag förstår - destination Åland. Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut då, men lite äventyr behövs då och då. Dock har jag tillsvidare inställningen att jag inte kan följa med, eftersom skolan är pest för tillfället. Så vi får väl se.

Tillfredställt mitt behov av att skriva ett inlägg nu. So I'm off. See you around.

Tripping over the Wall

2008-03-04T21:43:00.002+01:00

Faktiskt lyckats beta av en hel del av veckans göromål, vilket känns väldigt bra (fortfarande en del att göra dock). Detta till priset av en mycket hög stressfaktor som antagligen var orsaken till dagens illamående på träningen.

Så även om jag inte lyckats gå in i väggen så snubblade jag i alla fall över den. Nackdel - det är jobbigt att ta ny fart. Fördel - en sådan position (föreställ dig att jag tog emot mig med armarna) är ju inte helt olik den som sprinters har i startblocken.

Ska bli ett intressant lopp.

No Reason

2008-03-03T12:41:00.002+01:00

Den här veckan kommer bli ännu värre än förra veckan. Mest på grund av att jag inte hann med förra veckan.
Normalt sett tror jag inte arbetsbördan hade varit så farlig - det är bara att sega på tills det kommer en lugnare vecka - men nu är dessutom motivationen i botten.

Visst, man pluggar för att få ett jobb om (för min del) ett och ett halvt år. Men det känns lite avlägset. Min motivation har nog alltid varit att jag jobbar på tills jag blir klar och då får jag ägna mig åt vad jag vill. Men om det inte finns något? Om det inte är något som känns "det vill jag göra idag" hur ska jag göra då? Det känns bara så... poänglöst. Att sitta och ha tråkigt med skolarbete eller att sitta och ha tråkigt med att göra något annat - det ena motiverar inte det andra.

Naturligtvis finns det en lösning på detta. Eller ja, två då om man räknar in att hitta något motiverande (men det bedömer jag som utom räckhåll för tillfället).
Jag får köra på vilja helt enkelt. Det här behöver göras, gör det. Det funkar ett tag, men om det inte går framåt tillräckligt fort så jag kan slappna av kommer det antagligen ta knäcken på mig. Det har jag ju i och for sig inte lyckats göra på egen hand förut, så det kan ju bli intressant.

Nice Party

2008-03-02T11:18:00.002+01:00

Inflyttningsfesten blev kanon. Alla hade trevligt, ingen blev avsevärt packad (även om vissa av oss började diskutera politik på slutet, vilket väl alltid är ett dåligt tecken).
Förstås, grannarna dök aldrig upp, men lika bra eftersom vi ändå åt upp all mat (privat notis: köp 1,4-1,6 kg köttfärs nästa gång).

Och idag återstår att hjälpa folk hem samt att göra en SATANS LAB! Usch! Men det ska väl gå det med.

I övrigt har jag nu börjat odla små förhoppningar om att saker och ting håller på att vändas till det bättre. Ska bli intressant att märka hur det går med det.

Interesting Mind

2008-02-28T10:44:00.002+01:00

Min hjärna verkar ha mer rutin än jag för tillfället. Och denna rutin består av att snabbt och plötsligt (ofta i samband med nån mindre händelse) överösa mig med vad helst för känslor som finns där för tillfället (och just nu är de överlag inte särskilt positiva). Och därefter slår den av dem. Bort.
Så från nervvrak till exemplariskt koncentrerad student på 5 minuter är ingen ovanlighet. Jag kan inte säga annat än att jag är imponerad över hur den hanterar saker och ting så att jag fortfarande kan göra allt det som behöver göras (med viss ansträning).

Tack och lov även för att det börjar komma lite vårsol. Nu vill jag bara hitta något som kan få det att skina lite inifrån också.

Into the Abyss

2008-02-27T12:47:00.002+01:00

Tears flowing
Anger's growing
Darkness coming
Heart longing
No one's heeding
Soul bleeding

Blodgrape - usch!

2008-02-26T22:03:00.002+01:00

Någon idiot hade sorterat om på hyllan med juicepaket i den lokala ICA-butiken. Och en annan idiot glömde kolla vilken smak det var på de två juicepaket han köpte. Så nu sitter jag här med 2 liter blodgrape-juice... jag mår illa bara jag tänker på smaken.

Life is not unlike a spear

2008-02-23T14:19:00.002+01:00

- in order to be useful it needs a point

...och just nu saknar jag en sådan. Men allting förändras ju.

Och för att göra Mats glad omnämner jag honom här nu också. Rejoice.

Reclaimed my apartment (and myself?)

2008-02-21T16:17:00.002+01:00

Äntligen så är tapetseraren klar. Eller ja, han hade ju gärna kunnat stanna och städa upp lite efter sig, men va fan. Det ska jag väl klara av själv.

I övrigt känns det som en seg dag. Jag har inte orkat ta itu med det skolarbete jag borde, men jag resonerar som så att fredag-söndag borde räcka för att fixa det. Bara jag inte fastnar i det tänket.

Ska träna också - och min kropp behöver göra nåt så det blir kanon. Hoppas bara knäna hänger med för ärligt talat börjar de gå mig på nerverna. Fast å andra sidan kanske detta får mig att sticka ut och löpträna lite, det vore ju inte helt fel.

Slutligen konstaterar jag att hur jag mår inte är något som tas upp på den här bloggen för tillfället, för 90% av mina känslor är nedtryckta i en liten box som jag brutalt har spikat igen och gömt under ett kylskåp (eller annat tungt objekt som man inte flyttar på så ofta). Detta verkar vara en lösning på de flesta av mina problem just nu, men jag har börjat oroa mig för explosionsrisken.

Mysteries of Life

2008-02-20T07:57:00.003+01:00

Ifall nån undrar vad fan jag gör uppe vid den här tiden så gör ni helt rätt i detta. Anledningen är att målar/tapetserarsnubben som ska - om inte snygga till så iallafall - förändra mitt vardagsrum tydligen tycker att det är en lämplig tid att ringa på dörren (eller egentligen var det för en halvtimme sedan). Tur att jag har bra reflexer när det kommer till att helt oförberett kasta mig ur sängen och sedan låtsas vara helt vaken.

Nu är bara frågan vad jag ska göra medan han jobbar... gå och lägga sig och sova känns inte riktigt bekvämt och att jobba just nu - jag ryser vid tanken. Jag får väl se det här som en helgdag.

Where am I?

2008-02-17T22:40:00.002+01:00

Usch... Jag är totalt ur balans för tillfället. Igår var det rollspel, höll på till 23:50 och sen tog det ytterligare 1½ timme att komma i säng. Och den här dagen började med balträning kl 09:00 (vem fan kom på att lägga det då?), så det var upp vid 08:00.

När detta så var avklarat och jag kom hem satte jag mig framför datorn och pluggade i fyra timmar eller nåt. Nöjd med att jag lyckats klara av veckans uppgifter övergick jag så till lite dataspel. Efter ungefär en timme med detta så märkte jag att ögonen gick i kors och huvudet åkte bergochdalbana på eget bevåg - så jag gick och lade mig. Tänkte väl sova till 20-21 (klockan var typ 18:30).

Nå, nu är klockan 22:45 och jag mer eller mindre tvingade mig upp. Vet inte riktigt varför, men det känns helt fel att ligga och sova nu. Jag är dock inte vidare pigg. Funderar på att käka nåt. Glä. Det här känns bara konstigt. Ser fram emot en mer stabil dygnsrytm imorgon.

His name is Ronny

2008-02-14T21:38:00.002+01:00

Bicycle repair-man alltså.
Angående min skadade cykel så ringde jag hem och pratade med min far, som noggrant och detaljerat började redogöra för hur man plockar av bakhjulet mm. Jag insåg efter ca 10 sekunder att jag förmodligen inte hade fattat hälften om han så visat mig, än mindre via telefon, så jag proklamerade att jag skulle kontakta en cykelreparatör istället.
Och var hittar man en sådan? Jo, på eniro såklart (fast vägbeskrivningarna bör tolkas som högst ungefärliga). Och se min stora förundran då närmaste reparationsställe heter - har ni gissat det? - Ronnys Cykel&Mopedservice!

Efter en ca 2km promenad med min cykel kom jag så fram (jag lyckades naturligtvis pricka lunchtimmen så fick vänta lite). De var hyggliga nog att fixa allt medan jag väntade, så jag kunde cykla hem igen. Snackade lite med Ronny själv som stod i kassan.

Så går din cykel sönder, ring Ronny! ;)
(vilken av dem får du väl välja själv)

Bicycle repair-man

2008-02-13T23:06:00.002+01:00

Ja, var är han när man behöver honom, superhjältarnas superhjälte? (iaf enligt Monty Python)
Mitt däck behagade haverera idag. Skitkul. Och man får inte ta med cykeln på bussen. Antar bestämt att detta gäller även trasiga cyklar.
Så imorgon får jag väl GÅ in och få skiten lagad. Irriterande.

Dessutom är jag på dåligt humör, fast ovanligt bra humör för att vara dåligt, så det kanske klarar sig ändå. Men jag vill i vilket fall ha en riktigt lång jävla semester.

Hectic week

2008-02-13T11:48:00.002+01:00

Mycket att göra, men det verkar gå bra! Jag överraskade mig själv och lyckades plöja 150 sidor i kursboken på två dagar. Bara dryga 80 sidor kvar!

Rollspelsmötet på lördag kommer dessutom bli ett av de mer välplanerade på länge (för att inte tala om det enda mötet på länge), vilket innebär att jag fått tummen ur olämpliga kroppsöppningar och planerat lite.

Och i ren självbevarelsedrift har jag dessutom tänkt läsa ut de nu sista 30 sidorna i Liftares Guide till Galaxen, så jag kan slippa vissa personers tjat om att jag är så mesig som inte läser ut den...

Nej, nu börjar jag bli stressad för att jag inte gör något av allt som borde göras!

Ha det

Next week gonna be... fun?

2008-02-09T12:05:00.000+01:00

Tack och lov - de där 101 dalma... eh... sidorna om JSP & Servlets var lättlästa (eller ja 80 av dem iallafall, några kvar än). För nästa vecka brakar det loss...

Vad händer då?
Tja, till att börja med några hundra nya sidor att läsa. Jag ska försöka hitta en frack... Och jag ska börja skriva manus till Kultur 2008 (det är ju i och för sig en väldigt rolig syssla)... Och jag måste definitivt städa (låt oss säga att jag uppskattar besök vid så gott som alla tillfällen - utom fram tills dess att jag röjt upp lite här).
Säkerligen kommer en punkt till eller två att infinna sig. Men det känns faktiskt rätt ok. Åtminstone en av mina kurser tog ett klart steg mot att klassas som "intressant" (den andra hamnar för tillfället mer på "satans lärare") och sålänge man inte står upp till öronen i stress och gammalt skolarbete så går ju det mesta an.

Spex ikväll - jag börjar känna ett allvarligt sug efter att skådespela lite själv... får se vart den tanken för mig.

101

2008-02-07T23:05:00.000+01:00

Nej, inte dalmatiner eller nåt annat tjaffs. 101 sidor satans servlets och JSP - det är vad jag ska läsa tills på måndag. Om jag är inspirerad? Nej. Till och med mindre än vad jag var för två timmar sedan, och jag var inte sådär överdrivet entusiastisk då heller. Fuck it.

Filmprojekt

2008-02-07T12:53:00.000+01:00

Det känns som en livräddare. Då jag söker jobb vill jag ju inte börja med en massa aktiviteter som jag senare måste sluta med för att jag inte har tid, men samtidigt får jag ju inte låta det avskräcka mig. Nå sommarens projekt no#1 känns som det träffar ganska mitt i prick.

Det är Kultur 2008 jag pratar om; uppföljning på de något ökända kultur 2003 & 2004. Det ska alltså bli en massa filmande. Men på vilket sätt hjälper detta nu?
Jo, trots att sommaren verkar bli minst lika häktisk eller mer jämfört med vanlig skoltid (iallafall min vanliga skoltid) så har planerna redan i planeringsstadiet blåsts upp till ganska stora proportioner - men fortfarande fullt genomförbara. (coolt)

Vid sidan av en massa småsketcher har nämligen en stor och ganska intressant idé dykt upp. Den har något av en topphemligt-stämpel, men jag kan väl avslöja att det är något av ett medeltidstema och vi kommer behöva mer folk!
Om någon får för sig att de vill vara med så är det kanon, men jag kan redan nu förvarna om att det kommer bli en hel del jobb. Lite bilresor här och var samt fixa rekvisita m.m. gör att det kommer gå åt en och annan helg. Hoppas det går att få ihop. Uppskattad inspelningstid (beroende på exakt vilka scener vi kommer spela in) är 10-15 timmar (ej inräknat resor m.m.) så det blir lite att göra.

Och det börjar nu. Jag behöver svärd (nej Tina, jag tänker inte be att få låna ditt - jag har insett sannolikheten för att det skulle hända =P ), mantlar, medeltidskläder och mycket mer...

Bored!

2008-02-05T22:57:00.000+01:00

Glä. Jag orkar inte plugga, jag vill inte spela dataspel och jag har inga roliga filmer att titta på. Vad ska jag hitta på?

Den första tanken som slog mig var att jag kunde äta upp mina kursböcker, men det är nog ingen bra idé. Min mage kan vara lite känslig ibland.

Meaning of Life

2008-02-05T12:24:00.000+01:00

Drabbades av lite existensiellt filosoferande igår. Vad vill jag uppnå med mitt liv egentligen? Jag vill göra det här till en bättre värld att leva i (låter ju fint). Hur fan gör man det då? Eller, mer korrekt, hur fan gör jag det då?

Vad är jag bra på? Vad kan jag göra överhuvudtaget?
Fåse, datorer och tjaffs. Med nuvarande kunskaper skulle jag kanske kunna hjälpa till att utveckla användarvänligare applikationer, men det känns så jäkla kommerciellt.
Jag är bra på att prata med folk och inför folk. Faktiskt. Ok, ibland (eller oftare) så beter jag mig som en jävla idiot. Men i vilket fall så har jag svårt att omsätta den kunskapen till ett praktiskt ändamål. Lärare? Tränare? Dels blir det en väldigt begränsad mängd människor, och då måste verkligen det man lär ut kompensera för det. Och där känner jag mig rätt vilsen. Vad kan jag som kan göra en skillnad? Hmmm, min instängda smålänningsbakgrund till trots så har jag ju en relativt öppen syn på min omgivning. Men kan man lära ut sånt? Och är det nån som vill lyssna?

Jag vet att om man skapar en mening kring det lilla så räcker det för att ge tillfredställelse i livet. Men vill jag det?

Det här kommer kräva mer eftertanke. Men nu är det dags att återgå till vardagen.